Begravningskapellets historia

- hur begravningen fick sin egen byggnad - på avstånd från staden

Begravningskapellen och krematorier är byggnader som huvudsakligen hör till 1900-talet. Bakgrunden är de nya begravningsplatserna som på 1800-talet började anläggas utanför städerna eftersom gravsättningar på städernas kyrkogårdar i stort hade upphört. 

I och med att kyrkor inte fick byggas på dessa platser som saknade församling, byggdes istället särskilda byggnader för begravningsceremonin - begravningskapell. 

Snart blev också kremation, eller eldbegängelse som det då kallades, en aktuell fråga. Att ersätta jordbegravningar med kremation var ett nytänkande och en lösning på allvarliga sanitära problem. När de första krematorierna, det vill säga den tekniska anläggningen för kremation, byggdes i slutet av 1800-talet började det också bli självklart med begravningskapell. 

Byggandet av kapellen - med eller utan krematorium - skulle ta fart under 1900-talet. Med det skapades ett nytt arbetsområde inom arkitekturen. Under 1900-talet byggdes hundratals begravningskapell och idag finns ungefär 500 varav ett 70-tal har ett krematorium. 

Utformningen och arkitekturen

Kapellen innebar alltså något nytt. Till skillnad mot kyrkorna hade de ju ”bara” en enda uppgift - nämligen att husera begravningsceremonin. Det påverkade också utformningen av dem. De skulle vara rum som ger tröst och gör det möjligt att ta avsked under den korta tid som ceremonin pågår. 

Hela samhällets utveckling har också påverkat såväl kapellen som ceremonierna. På 1800-talet ägde begravningen för gemene man rum i samband med söndagens högmässa. Akten hölls ute vid graven och det var inte ovanligt att flera personer begravdes vid samma tillfälle. 

Under århundradet skulle begravningsakten flyttas in i kyrkorummet och begravningen blev en egen akt - antingen i kyrkan eller i ett begravningskapell. Så länge jordbegravningen dominerade avslutades dock akten ute vid graven. Men i samband med att man började införa kremation i början av 1900-talet förändrades begravningsakten och förflyttades helt och hållet in i kyrkorna och kapellen.  

Olika typer av begravningar

Med åren blev också begravningsakten en mindre och mer privat tillställning, efter att tidigare ha varit angelägenhet för hela bygden.

Man kan också se hur kapellen successivt har anpassats under åren. Utsmyckning och utformning har tydligt speglat sin tid och de värden som var typiska just då. Till exempel hade de tidiga konstverken motiv med uppståndelsen och änglar, medan naturmotiven dominerar på det sena 1900-talet. 

Under senare år har begravningskapellen fått en allt bredare betydelse. I och med att allt fler går ur den svenska kyrkan och att samhället blir allt mer mångkulturellt ska kapellen vara tillräckligt neutrala för att kunna användas för alla typer av begravningar. Det har medfört att många begravningskapell har renoverats och anpassats efter vår nya tid.