Unescos motivering
Arkitekterna Asplund och Lewerentz lyckades under åren 1915 till 1940 med att sätta sin personliga prägel på såväl detaljer som helhet på Skogskyrkogården. Efter sig lämnade de ett unikt och gediget verk, vilket också uttrycks i Unescos motivering för världsarvet:
"Skogskyrkogården är ett utomordentligt framstående exempel på ett gestaltat kulturbärande landskap som rymmer såväl ursprunglig natur och vegetation som arkitektoniska element och därigenom frammanande en miljö som på ett fulländat sätt tjänar sitt syfte som begravningsplats. Skogskyrkogården gav upphov till en form för begravningsplatser som på ett genomgripande sätt påverkat planläggning av begravningsplatser och kyrkogårdar över världen".