Uppståndelsekapellet

Ganska snart efter att Skogskapellet invigdes insåg man att det var för litet och gav därför Sigurd Lewerentz uppdraget att rita ett större stenkapell i Skogskyrkogårdens södra del. Uppståndelsekapellet fick en mer klassicistisk tempelarkitektur och stod färdigt år 1925. Det ligger i slutet av den långa raka vägen mot söder kallad Sju brunnars stig.

Förhallen bärs upp av tolv kolonner och leder besökaren in i det lågmälda kapellet med sitt vackra mosaikgolv och många välarbetade detaljer. Det enda fönstret är elegant och markerar betydelsen som kapellets förbindelse till himmelen. Orgelläktaren sitter högt och är dold för att himmelsk musik ska falla över de sörjande.

Lewerentz ville ha ett genomgångskapell så att de sörjande efter ceremonin kunde gå ut och därmed återvända till sina liv på en annan väg än de kommit in. I hans ursprungliga ritning skulle kapellbyggnaden placeras så att besökaren gick in i norr och ut i söder. Men förslaget förkastades bestämt. Kapellet måste nämligen byggas enligt kristen tradition i öst-väst med altaret i den östra ändan - soluppgångens och återuppfödelsen riktning.

Lewerentz var dock en enveten man, vilket kom att prägla Uppståndelsekapellet. Kapellbyggnaden byggdes visserligen i öst-väst men portiken är riktad i nord syd. Det innebar att besökaren gick in i norr och ut i väst.